Till från högt i fjärran

Till från högt i fjärran komna men för hjärtat ej ohörbara toner väller Du dundrandes in över mig o fyller hela mitt väsen o varelse med salighet jag sprängs till stoft i Din extatiska älskog ty jag kan inte hålla all skönhet o jag föds igen expanderad men aldrig tillräckligt för att förbli o överleva din osinerliga kärleksförklaring

Tårarna strömmar nerför mina kinder likt hos ett nyfött barn, ty det bor en glödande längtan inom mig vars bön jag känner mig maktlös inför, vilka ord kan någonsin beskriva Din skönhet min Älskade, tro mig jag har försökt många hundratusentals gånger, men varje namn jag ger dig slukas av Din Oändlighet, och smälter bort på tungspetsen innan jag ens hunnit uttala första stavelsen.

Mitt liv är förevigt hos Dig min Älskade, hur skulle det kunna vara på annat sätt, då Du är Hon som lät en del av Sig bli till mig o Vars ande som alltsedan bebott mitt hjärta o varit min bästa vän; Du är Han vars famn kastande omfamnar mig med all kärlek som genomsyrar allt liv i hela skapelsen, vid den blottaste antydning till ledsamhet i mina ögon eller så fort jag kallar.