Du kom när tiden var mogen

Du kom när tiden var mogen för knoppen att brista och blomma, när jag inte visste annan väg än att kasta mig på marken och överlämna mig i Guds händer. Jag älskade dig vid första ögonkast och när du talade var det med samma oskuldfulla renhet som vinden i skogen vars ömsinta famn tröstat mig så många gånger och undervisat mig om mitt hjärtas sanning.

Vid den tiden gick jag i klostertankar, och även om min själ visste bättre trodde jag att jag ville bli nunna (kan inte låta bli att le åt mig själv vid denna återblick).

De följande åren kom Jesus att bli min pojkvän (det kanske borde nämnas här att jag inte gav Jesus något val ty detta var min vilja och han accepterade sin roll med obeskrivlig kärlek och omsorg och anammade fullt ut den karaktär och personlighet jag valde åt honom :))

En dag när jag samtalade med honom sa jag följande ”Om det är så att det är den högsta viljan att jag ska leva med en man i fysisk människoform då måste han vara lika vacker som du annars får det vara, ty den kärlek du skänker mig gör mig till det lyckligaste flickebarnet i hela världen!”

Jag kan se framför mig hur Jesus pustade ut när dessa ord uttalats, nog för att han är en explosivt gudomlig mästare i villkorlös kärlek, men jag anar att han inte skulle protesterat mot att få en liten paus från vårt intensiva äktenskap även om hans kärlek till mig inte visste några gränser (ler).

Sex och ett halvt år efter mitt första möte med Freddy gifte vi oss i luften på väg till Afrika. Nu har vi snart varit tillsammans i tre år, det låter inte som så mycket, men sanningen är att den oändliga mängd skönhet som vi fått uppleva tillsammans under denna tid får det att kännas som en evighet och som om det alltid har varit vi.

För varje ögonblick känns det som vår relation expanderar i Guds närvaro och kärlek, då vi båda växer och mer och mer ande ryms inom oss och utom oss...

Varje beröring är genomsyrad av helighet och känns som den allra första, och när jag ser honom har jag som alltid en impuls att hoppa på honom och överösa honom med kramar och kyssar, och om jag inte uttrycker hur mycket jag älskar honom så känns det som att jag ska spricka.

Jag minns en gång när vi var på en frisersalong i Orange County i Los Angeles. Medan min frisör sköljde mitt hår delade jag med mig till henne och några av hennes kolleger om hur fantastisk Freddy är och att när jag ser på honom så ser jag blott evigheten, gröna frodiga skogar och kristallklara vattenfall och glaciärer och stjärnhimlar. De blev helt ställda och utropade i nästintill kör Wow en sådan man skulle jag också vilja ha, vi visste inte att de existerade!

Kanske är det för att vi båda först och främst är gifta med Gud som gör att jag känner sådan enhet med honom. Han är min älskade vän, min ängel och lärare och min prins på jorden som i himmelen och oändligt mycket mer.

På hans kurser i USA då vi fick frågor om vår relation, brukade jag ibland be dom att föreställa sig den gudomliga Faderns och Moderns första kyss, att vara med Freddy är som att vara sammansmält med extasen som genomsyrar Guds kärleksförklaring till Sig själv...